Vardag med airedaleterrier

Airedaleterriern – en intelligent familjehund

Airedaleterriern är en allroundhund som är pigg och villig att hänga med på det mesta, oavsett om det är en lång skogspromenad, lek med barnen, lydnadsträning eller en stilla stund framför brasan.

Om du vill ha en stilig hund, vad kan då vara snyggare än en vältrimmad airedaleterrier. Airedaleterriern är intelligent och den mår bra av mental träning. Den är vänlig, lydig, följer sin flock och är en hund att lita på. I en airedaleterriers blick finns det en blandning av iver, viss skärpa och överlägsen mildhet. Detta i kombination med den stramhet och värdiga ”knyck” på nacken som tycks säga ”se upp här kommer jag”, gör airedaleterriern till något extra. Den kallas inte för inte för ”Kungen bland terrier”.

En airedaleterrier tycks förutom sin terrieriver ha en viss distans till omvärlden. Den är inte snabb att mucka gräl, men om den måste försvara sig, ger den allt. En airedaleterrier är intelligent nog att veta när han ska avvakta, den föredrar att ignorera en hund istället för att slåss.

Om du en gång har ägt en airedaleterrier är det tveksamt om du vill ha en annan hund. Sin lekfullhet och livsglädje behåller den livet ut – airedaleterriern är kort sagt den ideala hunden för såväl den lilla som den stora familjen!

Airedaleterriern – en inflyttad engelsman
Airedaleterriern avlades fram i mitten av 1800-talet i England genom korsningar av olika raser, bland dem utterhund och engelsk brun och svart terrier.

Airedaleterriern är utvecklad för ett särskilt ändamål – att få fram en hund som kunde hålla efter råttor och andra skadedjur. Eftersom den inte är mer än ett drygt sekel gammal, ses den som en ganska ny ras i jämförelse med många andra. Man vet inte riktigt vilket år som den hundras som senare skulle bli airedaleterriern kom till.
Fram till 1879 hade man olika namn på airedaleterriern, beroende på var man bodde, men då enades man om namnet airedaleterrier, eftersom rasen ”föddes” i the Aire River Valley i Yorkshire.

1883 fick airedaleterriern för första gången egna utställningsklasser under sitt eget namn och 1885 godkändes rasen som en självständig ras av Engelska Kennelklubben.
Redan 1894 ställdes den första airedaleterriern ut i Sverige.

Airedaleterriern har genom åren visat sig vara mycket användbar inom många områden, som budbärare under första världskriget och som polishund. Idag är den här i Sverige en uppskattad sällskapshund, brukshund och utställningshund.

Rasen som inte fäller
Airedaleterriern är en så kallad trimras, med detta menas att den fäller ytterst lite eller ingen päls alls. Pälsen tar man istället bort vid de tillfällen då man trimmar hunden.

Den vardagliga pälsvården sköter man med en stålkam. Hunden ska stå på ett stadigt bord när den kammas, dels för att det är lättare att komma åt överallt, dels för att den ska tränas för att kunna trimmas. Du bör kamma igenom hunden riktigt en gång i veckan och då kan du passa på att klippa klorna också.

Du bör trimma hunden ungefär tre gånger per år. Du kan antingen välja att lämna din hund till en professionell trimmare eller lära dig själv på en av AiredaleTerrierGillets kurser. Var och när dessa kurser arrangeras kan du se på hemsidan (under Aktiviteter) eller i rasklubbens tidning ”AiredaleTerriern”. Under fliken ”Pälsvård” hittar du också adresser och telefonnummer till de som kan trimma din hund åt dig.

Vid trimning avlägsnar man all gammal död päls och tack vare det fäller inte hunden. Men det är viktigt att man trimmar hunden och inte klipper eller skär av pälsen, gör man det förlorar pälsen mycket av sin förmåga att skydda hunden mot väta, kyla och smuts.