Viltspår

Viltspår, en utmärkt aktivering för din airedaleterrier!

Viltspår kan även kallas blodspår. Många jägare använder sig av dessa hundar när de behöver hjälp att hitta skadeskjutet vilt, detta arbete kallas eftersök. Eftersökshundar används även för att spåra trafikskadat vilt. Dvs man tränar hunden i viltspår/blodspår, för att kunna använda den i "riktiga" eftersök. Detta ställer stora krav på koncentration, noggrannhet och uthållighet, något hunden lär sig under träningens gång. Denna aktivering/arbete passar bra för en livlig och arbetsglad Airedaleterrier.

För att lägga viltspår behöver du: blod, klöv/skank av rådjur eller älg, blodstav eller droppflaska, snitslar, och ett snöre att dra skanken i.

När man börjar träna bör du använda en blodstav (en pinne med skumgummi i ena änden, att doppa blodet i). Detta för att vara säker på att blodet hamnar på marken och inte på grenar eller träd som det lätt gör med flaska. Hunden skall ha de bästa förutsättningarna i början.

Börja med att riva upp ca 30x30cm i marken. Detta kallas "uppspark" som skall föreställa skadeplatsen. Droppa lite blod i uppsparket, knyt snöret i skanken och doppa den några gånger i uppsparket. Dra hela tiden skanken i marken, droppa lite blod med ca. 1m mellanrum, använd mycket blod i början. Trampa inte i blodet, försök att bloda och dra skanken så långt ifrån dig som det går.

När du kommer till slutet av ditt spår lägg skanken på marken och knyt fast den i ett träd. Stänk lite extra blod runt, så det luktar mycket för hunden. Första gången bör spåret vara kort mellan 50m – 100m. Gör inga räta vinklar börja med att bukta svagt. Första gången bör spåret ligga ca1 timme. Tänk på det skall vara lätt i början så att din hund får lyckas. Utöka svårigheterna successivt, dvs. spårlängd, liggtid, mindre blod och inte lika ofta. Lägg även in räta vinklar (minst 50m mellan) och bloduppehåll.

Exempel på olika beteenden under spårarbetet:

Vissa hundar har svårt att spåra på egen hand. Det kan bero på att hunden är väldigt nära sin förare psykiskt eller är tränad med hårda metoder och inte har någon egen kontroll.

En noggrann hund slår i spåret eller säkrar området runt spåret.

En hund med mer ben än nos hamnar ofta i den situationen att den måste ringa för att komma rätt igen, ge hunden tid att lösa problemet!

Om hunden fnyser rensar den nosen på doftmolekyler.

Vissa hundar kissar och bajsar i spåret för att markera att spåret är ”mitt”

Att tänka på:

Gå det första spåret i koppel och halsband, för att undvika att koppla ihop eventuella misstag med sele och lina.

Korrigeringar eller att bli arg på hunden för att den går dåligt ger den ingen positiv bild av spårarbetet.

Det kan vara idé att inte markera upp spåret med snitslar eftersom det lätt kan bli att man omedvetet hjälper hunden var spåret går. Det här är hundens värld, den får aldrig förstå att du vet var spåret går.

Belöna hunden mycket vid spårslutet. Gå aldrig i spåret tillbaka, det kan få hunden att börja bakspåra. Gå aldrig av spåret åt samma håll som spårläggaren eftersom hunden kan börja personspåra i stället, spårläggaren bör alltid markera sin tillbakagång. Om du har möjlighet använd olika spårläggare.

Olika underlag absorberar blodet olika, blod luktar inte lika på asfalt, löv, ängs eller skogsmark osv. Andra faktorer som påverkar spåret kan vara värme, kyla, vindhastighet, och nederbörd.

Tävla

Det finns två klasser man kan tävla i viltspår: anlagsklass och öppen klass.

I anlagsklass är spåret 600m långt, med fyra räta vinklar och ett bloduppehåll, blodstav Spårets liggtid är 6 – 12 timmar. Hunden kan bli godkänd eller ej godkänd.

I öppen klass är spåret 600 m långt, med fyra räta vinklar, bloduppehåll på raksträcka och i vinkel samt en återgång i vinkel. På sista sträckan skott prövas hunden. Spårets liggtid är12-24 timmar, ofta nattgammalt.

I öppen klass kan hunden tilldelas 1:a pris, 2:a pris, 3:e pris eller 0: pris. För extra förtjänstfullt arbete kan hunden tilldelas ett Hederspris. För godkänt Svenskt Viltspårschampionat (SVCH) krävs tre 1:a pris av två olika domare och lägst ett 2:a pris på officiell utställning efter det att hunden fyllt 15månader.

Mer om regler för viltspår kan du läsa på http://www.skk.se/pdf/regler/viltspo2.pdf

Viltspårsprov arrangeras av de flesta jakthundsklubbar inklusive SSRK. Man behöver oftast inte vara medlem i arrangerande klubb. Viltspårprov arrangeras även som s k rörliga prov vilket innebär att hundägaren och domaren själva kommer överens om datum och plats för provet. Dessa prov är öppna för alla hundar, det finns inget som hindrar att en Airedaleterrier går prov för t.ex. taxklubben.

Lycka till och ha det roligt med din hund i skog och mark!

Text & foto: Jenny Hansson