Airedaleterrier - Rasstandard
Ursprungsland
Storbrittannien
Användningsområde
Tidigare använd vid jakt på utter, sedan länge sällskapshund.
Bakgrund/Ändamål
Konkreta uppgifter om airedaleterrierns bakgrund före år 1850 är mycket sparsamma, men man vet att rasen härstammar från den nu utdöda old english broken-haired terrier, rävhundsvarianten strävhårig harrier och därtill otterhound. Rasens ursprungsområde är Aire-dalen i södra Yorkshire i England. Airedaleterrier är den mest storvuxna rasen i grupp 3. Den har p g a sin storlek naturligtvis inte använts som grythund utan istället till jakt på råttor, andra smågnagare och utter. År 1897 visades rasen första gången på utställning och då under sitt nuvarande namn. Den blev snabbt populär och utvecklades från en något grovt byggd brukshund till en utställningshund med en allt mer markant terrierprägel. Airedaleterriern är en flott hund, full med temperament, robust och sportig. Det har gjort den till en mycket uppskattad utställnings- och sällskapshund över stora delar av världen.
Helhetsintryck
Airedaleterriern är till storleken den största av terrierraserna. Den skall vara muskulös, rörlig, ganska kort och kraftigt byggd utan tendens till högställdhet eller överdrivet lång kropp.
Uppförande/Karaktär
Den skall ha ett vaket uttryck, snabba rörelser och förväntansfullt ”stå på tårna” inför minsta rörelse. Hundens karaktärsdrag utmärks av ögonens uttryck, öronens hållning och den upprätt burna svansen. Till temperamentet är den öppen, självsäker, vänlig, modig och intelligent. Den är alltid uppmärksam, inte aggressiv men orädd.
Huvud
Huvudet skall vara välbalanserat utan märkbar skillnad i längd mellan skalle och nosparti. Det skall vara fritt från rynkor. Hjässan skall vara lång och flat, inte alltför bred mellan öronen och lätt avsmalnande mot ögonen. Stopet skall vara obetydligt markerat. Nostryffeln skall vara svart. Nospartiet skall vara väl utfyllt under ögonen. Det skall vara fint utmejslat, så att det varken blir kilformigt eller oädelt. Nosryggen får varken vara konkav eller konvex. Läpparna skall vara strama.
Ögon
Ögonen skall vara mörka, små, inte framträdande, fulla av terrieruttryck, iver och intelligens. Ljusa eller utstående ögon är absolut inte önskvärda.
Öron
Öronen skall vara V-formade och små, men i proportion till hundens storlek, burna framåtvikta intill sidan av huvudet. Det vikta örats överlinje skall ligga något över hjässlinjen. Tungt hängande eller alltför högt ansatta öron är inte önskvärt.
Bett
Saxbett föredras men tångbett accepteras. Under- eller överbett är inte önskvärt. Tänderna skall vara kraftiga. Över- och underkäkarna skall vara djupa, kraftiga, starka och muskulösa, eftersom ett kraftigt nosparti är mycket önskvärt. Överdrivet utvecklade käkar ger kinderna ett rundat intryck och bulliga kinder är inte önskvärt. Kinderna skall vara flata, inte bulliga.
Hals
Halsen skall vara torr, muskulös, måttligt lång och grov. Den skall gradvis breddas mot skuldrorna samt vara fri från överflödigt halsskinn.
Kropp
Hos en hund som är kort och samlad och har väl välvda revben, är avståndet mellan revben och höfter kort. Är avståndet för långt medför det en viss slapphet. Ryggen skall vara kort, stark och plan utan svaghet. Ländpartiet skall vara muskulöst. Bröstkorgen skall vara djup, (nå ungefär till armbågen), inte bred men ha väl välvda revben.
Svans
Svansen har traditionellt kuperats. Kuperad svans: Svansen skall vara högt ansatt och bäras glatt men inte ringlad över ryggen. Den skall vara stadig och kraftig. Tippen på svansen skall befinna sig ungefär i höjd med hjässan. Okuperad svans: Svansen skall vara högt ansatt och bäras glatt men inte ringlad över ryggen. Den skall vara stadig och kraftig. SVANSKUPERING ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE.
Fram- och bakben
Skulderbladen skall vara långa, flata, väl tillbakalagda och snedställda. Armbågarna skall ligga i linje med kroppen och ha fria rörelser. Frambenen skall vara absolut raka med bra benstomme. Låren skall vara långa och kraftiga. Knälederna skall vara välvinklade, varken inåt- eller utåtvridna. Underbenen skall vara muskulösa. Hasorna skall vara lågt ansatta, bakifrån sett parallella.
Tassar
Framtassarna skall vara små, runda och kompakta med tjocka trampdynor, varken inåt- eller utåtvridna. Tårna skall vara måttligt välvda. Samma standard gäller för baktassarna.
Rörelser
Benen skall röra sig rakt framåt. Frambenen skall vara fria och parallella med kroppsidorna. Sedda framifrån skall frambenen följa frontens raka linje och tassarna skall vara åtskilda med samma avstånd som armbågarna. Bakbenen skall ge rörelserna ordentlig drivkraft.
Päls
Pälsen skall vara hård, tät och sträv. Den får inte vara så lång att den verkar raggig. Pälsen skall vara rak och åtliggande och täcka kropp och ben. Täckhåret skall vara hårt, strävt och styvt, underullen kortare och mjukare. Hårda pälsar är krusiga eller svagt vågiga. Mjuk och lockig päls är absolut inte önskvärt.
Färg
Svart eller melerad (grizzle) sadel som når upp på nacken och svansens ovansida. Alla övriga partier skall vara tanfärgade. Öronen har ofta en mörkare tanfärg. Mörka skuggningar kan finnas runt halsen och på skallens sidor. Några få vita hårstrån mellan frambenen accepteras.
Mankhöjd
Mankhöjd för hanhund c:a 58-61 cm.
Mankhöjd för tik c:a 56-59 cm.
Fel
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
Nota Bene
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.
Testiklar
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.
Referens: ORIGINALSTANDARD 2003-10-29; FCI-STANDARD 2003-11-28; engelska; SKKs STANDARDKOMMITTÉ 2003-10-08